Först kom Dolly till oss, lilla flickan är ju så söt att man kan tro att hon är gjord av socker!
Sen förlovade vi oss (Woohooo!!!!) vilket har firats vid flera tillfällen redan, alla lika rörande.
I timmar har jag drömt mig bort bläddrandes bland tusentals klänningar, och ja, jag gråter bara jag tittar på klänningarna, så känslig är jag!
I onsdags var jag och mina brudtärnor och tittade på och provade klänningar för första gången! De blev rörda, själv var jag bara helt hög på glädje och adrenalin att jag knappt kände något alls. Skönt, som lite omväxling!
Har jag sagt att jag har snygga nyckelben?
På lördag bjuder vi in till förlovningsfest och jag blir så rörd att jag gråter av texten min blivande man har skrivit på inbjudan! Hör på det här:
I
slutet av mars 2005, runt halv fyra på morgonen stapplade jag och en
polare mot en tunnelbanenedgång i New York. Det hade varit en
fantastisk kväll med kopiösa mängder whiskey och sentimentala ballader
på en karaokebar. Vanligtvis brukade jag följa med honom hem, somna
på en soffa i köket och vakna när hans sambo gjorde frukost några
timmar senare. Men den här kvällen var extra speciell, den skulle
förmodligen inte kunna återupplevas på ett bra tag, för följande dag
skulle jag flytta tillbaka till Sverige.
Vi kom fram till hålet i marken som skulle föra honom vidare ut till Brooklyn, till hans hem och fästmön Kirsten. Som vanligt hade vi börjat prata om kärlek. Vi hade båda haft en lärare på Berklee som lärt oss att en bra låt kan egentligen bara handla om att fest eller kärlek. Nu var festen över och vi summerade varandras resor i kärlek som vi hade kunnat observera under vår vänskap. Jag erkände att jag var avundsjuk på honom och den lycka han funnit i sitt förhållande; en lycka jag aldrig hade upplevt på samma sätt, och jag frågade hur det kändes att vara med rätt person. Hans svar kommer alltid att inspirera mig:
- It's like coming home, when you're really tired, and fall into bed.
För nästan exakt ett år sedan visste jag till slut exakt vad han menade och den 3 juni i år svarade Sophie ja när jag frågade om hon ville uppleva hela sitt liv tillsammans med mig!
Detta vill vi fira med er! Vi börjar kvällen med dryck och tilltugg hemma hos oss och tar oss sedan vidare till ett lämpligt ställe för spektakulär dans!
Vi kom fram till hålet i marken som skulle föra honom vidare ut till Brooklyn, till hans hem och fästmön Kirsten. Som vanligt hade vi börjat prata om kärlek. Vi hade båda haft en lärare på Berklee som lärt oss att en bra låt kan egentligen bara handla om att fest eller kärlek. Nu var festen över och vi summerade varandras resor i kärlek som vi hade kunnat observera under vår vänskap. Jag erkände att jag var avundsjuk på honom och den lycka han funnit i sitt förhållande; en lycka jag aldrig hade upplevt på samma sätt, och jag frågade hur det kändes att vara med rätt person. Hans svar kommer alltid att inspirera mig:
- It's like coming home, when you're really tired, and fall into bed.
För nästan exakt ett år sedan visste jag till slut exakt vad han menade och den 3 juni i år svarade Sophie ja när jag frågade om hon ville uppleva hela sitt liv tillsammans med mig!
Detta vill vi fira med er! Vi börjar kvällen med dryck och tilltugg hemma hos oss och tar oss sedan vidare till ett lämpligt ställe för spektakulär dans!
Till detta kommer allt letande efter vigsel och festlokal. Kan lova att det är känslosamt att sitta och titta på alla vackra lokaler; slott, herrgårdar, stall, terrasser och så vidare och försöka se sig själv stå där få ris kastat över sig, skåla med gästerna och skära upp tårtan. Åh, jag kan knappt tänka på det utan att bli så rörd att tårarna tittar fram.
På tal om tårta har jag helt förälskat mig i cupcake-tårtor. Dvs en liten tårta på toppen som brudparet skär av och sedan mängder med vackra cupcakes i lager under!
Bara fantasin sätter gränser!
Ja känslorna är överallt och jag är helt slut, mitt i all denna lycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar