Läskig natt

Åh, jag var så rädd i natt.
Känns som att jag jämt är rädd, fast jag vet att det inte är så...

Jag hade suttit uppe och kollat på en film som slutade runt elva och sedan lyckats somna efter lite om och men och sovit i lite mer än en timme när det ringde på dörren.
Jag kollade på mobilen, för jag fattade inte först att det var ringklockan. Tänkte att det var Tomas som ringde innan han åkte till jobbet eller något, men när jag såg att klockan var kvart i ett förstod jag att det inte var han och att det inte var mobilen heller.

Det ringde och ringde och ringde. Som om det var jätteviktigt eller bråttom att få komma in eller att jag skulle komma ut. Först tänkte jag att om jag ligger kvar så slutar det. Men efter ca en minut förstod jag att det inte skulle sluta, så jag reste mig ur sängen, helt skräckslagen och fumlade efter min kofta, som jag inte lyckades ta på mig, utan höll den bara framför mig. Så helt naken, med bara en kofta framför mig går jag ut i hallen. Det ringer fortfarande helt desperat på dörren, jag står där och vet inte vad jag ska göra. Jag är livrädd.

Jag har en innerdörr som jag måste öppna för att kunna kika ut genom titthålet och jag förstod att om jag öppnar den kommer de höra att jag är där och om jag sen inte vågar öppna kommer de tycka att jag är störd... Eller motsvarande... Så där står jag i hallen, helt naken, mitt i natten och vet inte vad jag ska göra. Står där och det fortsätter att ringa på dörren.

Vem fan är det som kommer och ringer på min dörr 00.43? Det är inte ens någon som kommer och ringer på min dörr annars... Har väl hänt mellan 5 och 10 gånger sen jag flyttade hit och det är snart ett år sen.

Jag står där och funderar, men kan inte riktigt ta mod till mig att gå fram till dörren. Jag tänkte att "om jag går fram och ser att det är "ofarligt" och öppnar dörren, hur fan blir det då när jag står här helt naken??" Lite ytligt kanske om det var någon som höll på att dö där ute...

Jag stod kvar en stund och visste inte vad jag skulle göra. För gå fram till dörren vågade jag inte. För när man väl har valt att titta kan man inte strunta i att öppna. (okej, jag har gjort så en gång när Jehovas vittnen kom, och jävlar vad dåligt samvete jag hade sen.... och då ska ni veta att det är samma person som sa till min familj att "Himlem ska rämna över er" och "Ni är djävulens skapelse".... Och ändå hade jag dåligt samvete)

Dåligt samvete kom jag inte ifrån i natt heller. När jag stod där i hallen slutade det till slut ringa och jag visste inte vad jag skulle göra mer än att gå tillbaka till sängen, fortfarande helt skräckslagen. (inte för att jag förstår varför man ska bli livrädd för att det ringer på dörren)

Så där ligger jag i sängen helt klarvaken, livrädd och med dåligt samvete och funderar på vem det kan ha varit och vad han eller hon ville och ångrar att jag inte öppnade dörren.

Och nu lär jag aldrig få veta vem det var, eller vad personen i fråga ville...

Jag kan bara hoppas att de ringde på hos någon annan som vågade öppna sin dörr om det var viktigt. Att de fick den hjälp de ville ha, eller fick skrämma livet ur någon om det var det de var ute efter.

Jag hoppas att det löste sig. Och om det var någon jag känner ber jag om ursäkt att jag inte öppnade, men när ni läst det här förstår ni varför.