Begravningen

Igår var jag på min gammelfarmors (pappas farmors) begravning.
Det var verkligen jättefint och jag kunde knappt hålla tillbaka tårarna och under defilering brast det för mig... Tårarna bara rann... Så hemskt att gå utmed kistan och tänka att hon låg där i.

Träffade hennes son Charles (pappas farbror) för första gången också. Åh, vilken underbar mysfarbror, och som han pratade. Märks att de var familj och man ser tydligt släktdragen! Pratar oavbrutet, vet allt och det man inte vet tar man reda på. Precis som pappa (och min bror och mig)!

Jag ångrar så otroligt mycket att jag inte tog mig mer tid att besöka henne innan hon dog...



Hon var en sån härlig gammal gumma! Helt modern och hängde verkligen med ända in i slutet och ville hela tiden lära sig nya saker! Verkligen vetgirig! =)

Jag minns när hon berättade om att hon fått en micro (hon uttalade det miiikroo) och hon var så nöjd och om hur hon följde Sunset Beach (uttal: Sunnsätt Bäsch) och hur fantastiskt det programmet var. Även pizza (uttal: piisa) var en favorit!

Jag minns på hennes 90-årsdag, vi (min familj) tog med kinamat till henne för att fira, hon hade aldrig ätit det förut, men tyckte att det skulle bli jättespännande. Det var jättetrevligt och hon älskade maten och efteråt frågade hon lite försiktigt "Får jag behålla resterna?" Så söt!

Jag minns även när jag gick på mellanstadiet, då åkte jag och handlade åt henne varje fredag. Jag kom hem till henne efter skolan och fick en inköpslista och pengar och åkte sedan till ICA och när jag kom tillbaka satt vi och fikade och hon berättade om när hon var ung och om hennes resor och allt tok hon hittat på! Herregud vad vild och galen hon var som ung!

Det är i alla fall skönt att veta att hon tyckte att hon hade levt färdigt. Redan för nästan tio år sedan sa hon "Nej, nu är det väl dags för mig att dö snart. Jag har levt tillräckligt nu. Jag är klar."

Hon var helt enkelt färdig. Jättefärdig.

Saknar dig, "farmor".
Vila i frid.
Gertrud Schwartz
28 mars 1914 - 14 december 2009